Onsdag: Säger att jag ska påbörja min (förhoppningsvis) sista Viktväktarresa nästa dag
Torsdag: Tyst
Fredag: Tyst
Ärligt talat, det verkar inte som att det gick så bra det där... och det gjorde det inte.
Men det började bra. Jag klev upp, gick på toaletten och ställde mig sen på vågen som visade 87,2 kg. Därefter gjorde jag frukost. Jag mätte upp 2 dl lättfil, 2 dl Kellogg's Special K, bredde en smörgås med ca 1 tsk Bregott och la på två tunna ostskivor. Totalt blev det 9 propoints.
Sen åkte jag till jobbet. Och i min värld är det ingen rolig händelse. Tyvärr vantrivs jag på mitt nuvarande jobb och det går ut över hela mitt liv, så man skulle kunna säga att mitt humör började dala.
Till lunch åt jag min medhavda matlåda bestående av makaronipudding, 12 PP, och ca en matsked ketchup, 0,5 PP.
På eftermiddagen blev mitt humör sämre och sämre. Jag kände hat gentemot jobbet och drabbades av panikkänslor angående mitt yrkesliv: Vad vill jag jobba med? Har jag läst fel utbildning? Jag blev jätteuppstressad och kände mig djupt olycklig. Väl hemma kastade jag mig i soffan och tröståt. Inte bra.
Jag vet att VV funkar för mig men just nu orkar jag inte räkna propoints! Jag vill inte stå med decilitermått och mäta, det är inte tallrikar med fil som har gett mig min övervikt!
Karin ge inte upp, du måste bara hitta ditt sätt o din väg som är den rätta för dig just nu, av egen erfarenhet vet jag att det inte alltid är vägar som fungerat tidigare. Det är verkligen påfrestande när man inte trivs på jobbet. Ta hand om hela dig. Kram
SvaraRaderaHovika har rätt. Gör man som man alltid gjort så kan man förvänta sig samma resultat som man tidigare fått. Kanske är det så med propointandet?
SvaraRaderaVet du.
Jag har inte "skött mig" på allvar på bra länge, men genom bloggandet har jag ändå kunnat upprätthålla ett slags "vattentramp", jag har inte gett upp, jag har inte låtit vikten barka käpprätt åt helsefyr heller. Kanske är jag en slags periodare? Allt eller nästan inget? Om jag kan acceptera detta så behöver jag inte känna det som att jag misslyckas, bara att just nu pausar jag och då är det så mycket lättare att komma igen.
Vad tror du om det? Kanske behöver du vara snällare mot dig själv under de perioder då du inte ger järnet?
Kram!
Tack Karin. Hur har du det?
SvaraRaderaKikar in med massa peppkramar.. jag är sockerberoende ch kan inte ta mig ur det själv.. hoppas på hjälp nu då jag kontaktet en massa personer. Kika gärna in hos mig.
SvaraRadera