På mitt jobb finns en väldigt smal tjej. Sjukligt smal, sådär i 30-40 kilosklassen. Det syns tydligt att hon har en ätstörning, men vi är inte särskilt nära och jag skulle aldrig få för mig att prata om det. Men det är så hemskt att se! Man kan inte låta bli att titta på hennes smala lemmar och fundera över om hon inte har blivit ännu smalare över sommaren.
Idag ställde hon sig upp och berättade för alla i gruppen att hon kommer att vara borta en hel del under hösten för att få behandling för sin anorexia.
Så starkt gjort! Jag ville nästan ta henne i min famn och viska: Jag har också en ätstörning, den syns bara inte lika mycket.
sv. tack vad glad jag blir. Jag tror att man blir blind och ser sig själv på ett helt annat sätt. Jag ska försöka hålla fast vid mina månadsbilder. Men det tar emot att lägga ut dem!
SvaraRaderaTufft av henne att söka och ta emot hjälp och att öppet berätta om det. Men som du säger; alla ätstörningar är inte lika uppenbara.
SvaraRaderaDet var starkt gjort. Förstår din känsla.
SvaraRaderaSv. Inte visste jag att Levis har en Curve-modell! Som är kort dessutom! Det får jag spana in, jag tror jag aldrig haft ett par Levis, när de väl kommit över lår och höfter har de varit iformliga i midjan. Fast...numera har jag inten midja att tala om, så det problemet är nog eliminerat.
SvaraRaderaJag beställde ett par till från Ellos, alla finklädda tanter och kvinnor på jobbet är både inspirerande och stresande (tills jag hinner shoppa ikapp...).
Sv. Det svåraste och värsta i detta ilskeätande är att det finns ett självdestruktivt drag över det hela... Att motverka viktnedgång och alla konsekvenser övervikt ger är ju ett sätt att skada mig själv. Och den som gör mig arg genom att göra det...
SvaraRaderaOj, så privat det här blev plötsligt...
Det var riktigt bra gjort av henne. Jag har en kollega vars dotter på 12 år varit anorektisk i några månader. Jag är personalansvarig och har ringt med jämna mellanrum för att fråga hur dottern mår, och hur hon mår. Det är alltid bättre att fråga än att bara undra. Allt blir lättare av att prata om det.
SvaraRaderaMvh, Pernilla be
Hej!
SvaraRaderaVad gör du?
Tyst på bloggen... :)